Läkare och präster extaknäcker friskt

Vad är sannolikheten att du får ett ja till svar om du frågar din arbetsgivare om det är OK att du startar en liten konkurrerande verksamhet som du driver på din fritid? Jag skulle uppskatta att sannolikheten är nära noll. Den kan dock öka något om din arbetsgivare antingen är mentalt trött eller inte bryr sig om något över huvud taget.

Läkare
Jag har tidigare skrivit om läkare som trots heltidsanställning inom landstinget extraknäcker friskt på sin "fritid". Detta är upprörande av flera skäl som kan sammanfattas i 5 punkter:

• illojalitet mot arbetsgivaren och skattebetalarna
• passivitet från arbetsgivaren (landstinget)
• snedvriden konkurrens inom vårdsektorn
• dyrare offentlig sektor
• hämmar forskning och utveckling inom medicin

Min egen förklaring är att detta över huvud taget kan tillåtas av samhället bottnar i att läkaryrket i hundratals år haft mycket hög status och varit en priviligierad grupp människor. Att kunna "hela" eller läka människor är en konst utöver det vanliga som förr i tiden kunde uppfattas som om gud vore inblandad på något sätt. I dag vet vi att läkaryrket bygger på vetenskap och inte har några religiösa kopplingar. Deras position i samhället som priviligierade verkar dock orubbad.

Präster är viktiga
Präster är också en yrkesgrupp som alltid haft en speciell ställning i samhället. Deras koppling till Gud är per definition mycket starkare än t ex läkarnas. Prästerna är med oss i de stora stunderna i livet. Dop, konfirmation, vigsel och begravning. I dag vet vi att även präster är välutbildade inom disciplinen teologi mm. Vem som helst kan idag bli präst, även om det är svårare för kvinnor än män.
Debatten om kvinnliga präster lämnar jag utanför denna artikel, men sammanfattningsvis är det givetvis starka konservativa krafter i ett uråldrigt yrke som tycker att det var bra för och att man inte ska ändra ett "vinnande koncept". Dessutom ökar konkurrensen om även kvinnorna kan bli präster.
Jag fick inspiration till att skriva denna artikel efter att ha läst prästen Marta Axners intressanta och välskrivna inlägg "Mer om prästers extraknäck" samt "Prästtjänster borde inte vara till salu". Hon har skrivit sina inlägg med anledning av att Uppdrag granskning uppmärksammat att präster ofta extraknäcker.

Präster som jobbar svart
Prästerna inte bara extraknäcker. De tar ofta emot ersättningen utan att redovisa den. Inga kvitton, ingen moms och inga arbetgivaravgifter. Med andra ord arbetar prästerna ofta svart. Hur låter det egentligen? En präst som arbetar svart. Prästerna är väl kanske den yrkeskategori som borde ta det största etiska och moraliska ansvar av alla yrkeskategorier. De borde åtminstone försöka följa lagen. Eller betyder det dom sägs när de predikar ingenting? Är det bara tomma ord?
Det kanske i dagsläget är så vanligt förekommande med svartarbete att det numera ingår som en naturlig del i kristna normer och värderingar? Ett litet kuvert efter vigseln eller dopet kan för många präster vara mer regel än undantag, i alla fall om man utför tjänsterna utanför ordinarie arbetstid eller utanför den egna församlingen. Visserligen är även präster människor och vi människor har våra svagheter, men ändå! Sen kan man ju fundera på hur kollekten redovisas egentligen? Det får jag återkomma till vid ett senare tillfälle...

Problemet och lösningen
Varför kan då präster och läkare få extraknäcka trots att de är heltidsanställda och finansierade av skattemedel?

Det enkla svaret tror jag ligger i slapphänta politiker och landstingsråd, som tycker det vore obekvämt att ta upp dessa känsliga frågor. Man vill ju inte stöta sig med läkare eller präster. Det är bättre att försöka göra sig populär så att man kan sitta åtminstone en mandatperiod till...
Det vore nog annars en ganska enkelt match att genomföra en "sanering" inom såväl vården och kyrkan. Förmodligen finns det redan avtal liggande i arkiven som säger att man inte får ta arbete utanför den ordinarie tjänsten. I synnerhet verksamhet som på något sätt kan konkurrera med den ordinarie tjänsten.
Många läkare och präster har det tufft, det vet jag. De brinner för sina jobb. De arbetar hårt och behöver sova ordentligt. Många är säkert underbetalda. Sen kan man tänka sig att det finns läkare, och präster för den delen som drar benen efter sig på arbetstid för att vara pigga och glada på den privata mottagningen.

Att det ens går att tänka i de banorna borde föranleda arbetsgivarna, Svenska kyrkan och landstingen att skyndsamt se över anställningskontrakten och beivra eventuella avtalsbrott om inte annat för att statuera exempel och visa att även det offentliga kan ta ansvar som arbetsgivare!